Detta kommer bli ett ganska så långt inlägg...

Jag blev gravid i februari 2009. Min graviditet va helt underbar på så sätt att jag mådde toppen bra hela tiden.

Inget illamående el så. Det enda var förvärkar redan i v 16 och lite foglossning på slutet som nästan alla känner av mer el mindre. Så kom dagen då det skulle ske, 12 November. Jag va helt inställd på att det inte skulle bli något då det hade varit så lugnt hela dagen. Anders spelade match och jag va hos Sofie. Hade hela dagen varit lite lack för att jag skulle behöva gå över tiden, ja ni vet! Åt ganska dåligt så min uppladdning på det som kamma skulle blev lite ballerina kex.. el ja massa ballerina kex =)

Vi ligger i varsin soffa och skrattar åt något och plötsligt knäpper det till.. frågar Sofie hur det känns när vattnet gå och hon berättar och ber mig sen att ställa mig upp så det gör jag, inget händer! 

Vi fortsätter prata och plötsligt säger Sofie: Ställ dig upp igen, det kan ta ett tag innan vattnet kommer..

Ock mycket riktigt massa vatten forsar ut ( mattan klarade sig! =) ) 

Kan ju säga att jag blev lite ställd även om man visste att snart kommer det hända..

Tur man va hos en vän som är såååå rutinerad kändes väldigt trygt! 

Sofie ringde sin mamma som va på hockeyn och Anders fick gå av isen. 

Ringde förlossningen och informerade, utan värkar så fick vi en tid för kontroll dagen efter.

Klockan va 21 när vattnet gick, 21.20 började värkarna.

Anders hämtade mig 21.30 På vägen hem började värkarna blis starkare och starkare, ringde förlossningen igen och dom tyckte vi skulle åka hem och vila en stund så det gjorde vi..

Väl hemma ökade det hela tiden så vid 23.30 åkte vi in.. Då hade jag 2 min mellan värkarna. 

Jag va öppen 3 cm och då tänkte jag, detta kommer ta tid! Blev erbjuden bedövning men kände att det ville jag inte iallafall inte än.. Sen gick den snabbt! Vid 03 fick jag fick jag ställa mig upp och då tryckte det på så krystvärkarna kom igång, vilket inte va bar för jag va ju bara öppen 5 cm men lätt att inte krysta, nej! Så de la mig snabbt på rygg och det avtog lite i ca 20 min sen började det igen..

Då sa dom att jag fick krysta upp de sista cm så det försökte jag med. Men mitt i så slutade mina krystvärkar och droppet hängde sig så jag fick fokusera och ta i så mycket jag kunde..

Kl 04.19 Föddes Malte

Va väldigt trött, förlorade en del blod men vi va en lycklig familj..

Sen började allt!

Vi ville bara åka hem. Jag hade sååå ont, hade gått sönder en del och va matt av blodförlusten..

Malte fick gulsot och fick sola på neo i ett dygn..

Så efter 5 dagare fick vi äntligen åka hem!

Väl hemma kände jag mig aldrig pigg, orkade inte gå runt kvarteret med vagnen el liknanade..

Det fortsatte på samma sätt i drygt 1 månad..

Vaknade en natt av smärta i magen och vi åkte då in till CSK och de konstaterade att bristningen inte ville läka ordentligt. De Etsade med något medel ( som det sved ) men men bara det skulle bli bra tänkte jag!

Detta va på en lördag. Månda började jag må ännu sämre ont i halsen, frös och kände mig matt.

På Onsdag åkte jag ändå iväg till Malmö med en vän ( tänkte att ska det va så här så är det ju bara att vänja sig )

på vägen hem ringde jag svärmor och sa att jag inte mådde bra, nu va även illamående ett faktum.

Anders skulle spela en viktig match på källen så han skulle inte vara hemma och svärmor ville så klart se ( ja jag med ) men det gick ju inte. 

Svärmor kom in en stund. Nu va febern uppe på 40 grader och jag låg pall...

Erica avlöste svärmor efter ett tag för jag va för dålig för att ta hand om Malte.

Ingen visste ju nu hur illa detta va.

Jag började spy på natten och fick diarre. Tänkte då att detta måste vara vinterkräksjuka el influensa..

Febern gick ner något och stannade på 39 grader allt jag stoppade i mig kom upp.. 

Så inte ens tabletter fick jag behålla.. På torsdag kväll sa vi att är jag inte bättre i morgon så får vi åka in..

Senare på kvällen måste jag ha varit avsvimmad för jag har inte reagerat på mobilen. ( under hela tiden upplevde jag mig vaken och hyfsat ok )

Anders sov nere med Malte, vi va ju rädda att jag skulle smitta.

På fredag morgon hittade Anders mig helt utslage. Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att vi skulle vända oss till vårdcentralen, de öppnade först kl 8... Vi väntade 1 h och fick sen tid... Jag skulle då gå ut till bilen men det gick inte för jag kunde inte resa mig upp utan att svimma... 

Anders satte Malte i babyskyddet och bar sen ut mig i bilen. Jag låg i baksätet med spyhinken ( va ju bara galla som kom nu och knappt det ) vätskebrist va ett faktum det visste jag.. När vi kom ner tog dom in oss akutintaget.

Jag fick vara i ett infektionsrum för de misstänkte svininfluensa..

Sköterskorna försökte ta blodtryck och sutration i fingret men fick inget utslag så de bytte ut utrustningen flera ggr men det hjälpte inte. 

En dansk läkare Bolett kom in och sa bara direkt Sepsischock och att vi skulle ta en ambulans direkt in till Kristianstad.

På vägen in fick jag något mot mitt illamående och det va såååå skönt, ville bara få sova men det fick jag ju inte! Ambulanskillen bad mig upprepa mitt person nr gång på gång..

När vi kom in kom det massa sköterskor, läkare m.m som började fråga massa frågor och ta prover.

Jag hamnade på intensiven!

De satten en cvk i halsen med massa utgångar ( så de skulle slippa sticka mig så ofta sa dom )

Hade även en sladd in i armhålan som mätte tryck och temp.. 

Sen blev det massa halsprov de trodde jag fått en allmän blodförgiftning från streptococker i halsen men de hittade inget.. Efter ett tag gjorde de en gynundersökning och hittade då bakterier i såret i underlivet...

Antibiotika, blod, plasma m.m i några dygn sen blev jag förflyttad till infektionsavdelningen där jag låg 1 vecka.

Här kunde Anders, Malte, mamma och alla som ville komma och hälsa på.

Jag började bli starkare, kunde resa mig och gå några steg.

I början va det väldigt jobbigt för när jag hade legat så länge hade det samlats vätska i lungor och hjärta så tungt att andas och anstränga sig.. Allt eftersom blev det bättre och jag tjatade mig hem efter 1 v.. Det va på vingliga ben och med stöd av Anders som jag tog mig ut till bilen 10 m bort. 

Väl hemma va man inte så tuff detta hade varit en stor påfrestning på kroppen..

Först förlossning sen detta och ett litet barn och allt vad det innebär med hormoner och bara hela omställningen att får barn! Detta började för mig nu och då va Malte 3 månader.

5 månader efter Malte föddes började jag bli återställd, jag kunde gå en längre promenad med vagnen och jag mådde mycket bättre!

Idag har jag fortfarande lågt blodtryck och kan känna av lite yrsel men i övrigt helt återställd!

Jag hade änglavakt. Hade jag bara kommit in lite senare så vet vi inte utgången av detta.

Ett riktigt uppvaknande för oss alla. Och detta har varit väldigt jobbigt för alla närstående.

Jag som var mitt i det upplevde det aldrig så eftersom jag aldrig så då förstod hur sjuk jag va.

Idag har vi 2 barn andra föddes med snitt och efter det va det inga problem!

Man vet inte när jag fick in bakterier men jag tror att de va där från början men att det blev värre efter etsningen.

Mådde ju trots allt dåligt från dag 1.. Ta alla liknanade symptom på allvar, åk in en gång för mycket än att vänta så länge som jag gjorde! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ännu en dag.. Hunnit med både Malmö och Ystad. Givande dag med nya kontakter. I morgon väntar Helsingborg! =) Innan jobb är det dags för Maltes första samtal sen han började skolan, ska bli så spännande att få höra hur allt går. Han har blivi...

började med sovmorgon fram till 11.30 på lördag... Ja, jag sa 11.30, har i princip aldrig hänt tidigare... Ni som känner mig vet att jag är för rastlös för att ligga i sängen så länge! Men antar att det var behövlig. Medans jag sov var de andra...

Igår när jag kom hem väntade mina favoritblommor på bordet, tack min fina man ...

Ikväll firade vi att tentor är avklara, att vi är ett grymt team och tackade Alex för en fantastiskt utbildning! Käkade gott på Lemongrass som vi ikväll kallar för nya is restaurangen i Malmö... Fyyy så kallt det var men ack så gott! God mat och ...

Tur Alex är nere när jag fick migrän delux.. Mår bättre men är lite sliten! Vila idag och fullt ös i morgon =) Utbildningen går mot sitt slut, sista tentan idag och i morgon firar vi tillsammans med Alex på Lemongrass. I helgen väntar kalas för...